Stora företag får inte destruera osålda kläder
Från och med den 19 juli 2026 införs ett uttryckligt förbud mot att stora företag destruerar osålda kläder, klädtillbehör och skor. Förbudet är en del av Ekodesignförordningen och markerar ett principiellt skifte: osålda konsumentprodukter ska som utgångspunkt inte betraktas som avfall, utan som resurser som i första hand ska hållas kvar i ekonomin.
För att säkerställa en enhetlig och rättssäker tillämpning antog EU-kommissionen den 9 februari 2026 en delegerad förordning som preciserar i vilka undantagssituationer destruktion ändå kan tillåtas. Denna kompletterande reglering konkretiserar gränsdragningen mellan tillåten avfallsbehandling och otillåten förstöring av produkter.
Vilka företag omfattas
Förbudet gäller stora företag, definierade som företag eller koncerner med minst 250 anställda och en årsomsättning över 50 miljoner euro eller en balansomslutning över 43 miljoner euro. Mikroföretag och små företag är undantagna, medan medelstora företag omfattas först från och med den 19 juli 2030.
Lagstiftningen innehåller dessutom en uttrycklig anti-kringgåendebestämmelse. Mindre företag får inte användas som ombud för att destruera varor åt större bolag i syfte att undvika regelverket. Kommissionen har också möjlighet att senare utvidga tillämpningsområdet till mindre företag om det finns indikationer på systematiskt missbruk.
Destruktion som sista utväg
Regelverkets grundprincip är tydlig: osålda produkter ska i första hand säljas, repareras, återtillverkas eller doneras. Destruktion får endast ske när dessa alternativ inte är möjliga eller rimliga. Det innebär att företaget måste kunna visa att andra avsättningsvägar faktiskt har prövats.
Om destruktion ändå är tillåten ska behandlingen ske i enlighet med avfallshierarkin. Materialåtervinning ska prioriteras framför energiutvinning, och deponering får endast användas när högre behandlingssteg inte är möjliga. Därmed knyts produktregelverket tydligt till avfallsrättens grundläggande principer.
När kan undantag medges
Den delegerade förordningen anger uttömmande situationer där destruktion kan anses proportionerlig och tillåten. Det gäller exempelvis om produkten är farlig eller inte uppfyller tillämpliga säkerhetskrav, om den strider mot unionsrätt eller nationell rätt och destruktion är nödvändig, eller om varan innebär intrång i immateriella rättigheter, såsom vid piratkopior.
Undantag kan även bli aktuella när licens- eller avtalsvillkor gör fortsatt försäljning rättsstridig efter en viss tidpunkt, när det är tekniskt omöjligt att avlägsna otillåtna märkningar, eller när produkten är så skadad, förorenad eller hygieniskt komprometterad att den inte kan repareras eller användas på ett säkert sätt. Även allvarliga konstruktions- eller tillverkningsfel kan motivera destruktion.
Krav på dokumentation och donation
För producenter och handlare är destruktion i praktiken endast tillåten om produkterna först har erbjudits för donation och inget intresse har visats. Erbjudandet ska riktas till minst tre lämpliga ideella organisationer eller göras tillgängligt via företagets webbplats under minst åtta veckor. Syftet är att säkerställa att återbruk har prövats på ett reellt och transparent sätt.
Destruktion förutsätter dokumentation och en tydlig motivering som knyts till någon av de angivna undantagsgrunderna. Kravet innebär en skärpt intern kontroll och en mer formaliserad beslutsprocess hos berörda företag.
Konsekvenser för ideell sektor och avfallsaktörer
Även organisationer inom den ideella sektorn berörs. Om en organisation har tagit emot osålda produkter men inte lyckas avsätta dem vidare kan destruktion i vissa fall tillåtas, förutsatt att det inte strider mot särskilda krav på separat insamling eller återbruk.
För avfallsaktörer innebär regleringen ett utökat informations- och kontrollansvar. När osålda produkter lämnas för avfallsbehandling ska avlämnaren ange vilken undantagsgrund som åberopas. Detta stärker spårbarheten och möjliggör bättre mottagningskontroll, korrekt klassificering och mer ändamålsenlig behandling. Gränsdragningen mellan produkt och avfall blir därmed mer reglerad och transparent.
Samlad betydelse
Förbudet mot destruktion av osålda textilprodukter är ett tydligt uttryck för EU:s ambition att minska resursslöseri och stärka den cirkulära ekonomin. Reglerna innebär att destruktion inte längre kan användas som ett rutinmässigt lagerhanteringsverktyg, utan endast som en strikt reglerad undantagsåtgärd.
För stora företag innebär detta skärpta krav på interna processer, dokumentation och strategisk planering av lager och distributionsflöden. För avfallssektorn innebär det ökade krav på informationshantering och spårbarhet. Sammantaget flyttas fokus från avfallshantering till förebyggande och resursbevarande åtgärder redan på produktstadiet.
Här finner Ni mer information om ESPR.
För frågor eller information, kontakta Altea AB.