Klargörande från EU-domstolen om kamerabevakning
EU-domstolen har nu avgjort ett mål som rör vilka informationskrav som gäller vid kamerabevakning enligt dataskyddsförordningen (GDPR). Domen klargör att det är artikel 13 i GDPR som reglerar informationsskyldigheten i dessa situationer. Avgörandet är principiellt viktigt och markerar dessutom första gången som ett beslut från Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) har prövats av EU-domstolen.
Målet har sin grund i IMY:s tillsyn av Storstockholms lokaltrafik (SL) och användningen av biljettkontrollanter utrustade med kroppsburna kameror. IMY bedömde att SL inte hade uppfyllt kraven på informationslämning om personuppgiftsbehandlingen och fann att bristerna stred mot artikel 13 i GDPR. Myndigheten beslutade därför att påföra SL en sanktionsavgift.
Vid överprövning upphävde Kammarrätten sanktionsavgiften i denna del. Domstolen ansåg att det inte var artikel 13, utan artikel 14 i GDPR, som var tillämplig på situationen. IMY överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen, som i sin tur begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att få klarhet i vilken bestämmelse som ska tillämpas vid kamerabevakning.
EU-domstolen slår nu fast att IMY:s bedömning var korrekt. Vid kamerabevakning är det artikel 13 som gäller, inte artikel 14. Detta innebär bland annat att den personuppgiftsansvarige är skyldig att lämna information direkt i samband med att bevakningen sker. Domstolen konstaterar också att utrymmet för undantag från informationsskyldigheten i dessa fall är mycket begränsat.
Avgörandet innebär en tydlig vägledning för hur informationskraven vid kamerabevakning ska tillämpas inom EU. Den fortsatta handläggningen av målet återgår nu till Högsta förvaltningsdomstolen, som ska pröva om SL, mot bakgrund av EU-domstolens tolkning, har brustit i sin informationsskyldighet enligt artikel 13 i GDPR i det nationella målet.
Informationen kommer från IMY.
För frågor eller information, kontakta Altea AB.