Kan det bli kostsamt att inte iaktta miljöbalken?
Detta nyhetsbrev rör inga aktuella ändringar utan visar resultatet från de ändringar som infördes i miljöbalken 2007. I slutet av nyhetsbrevet finner Ni korta referat från avgjorda rättsfall. Om Ni finner detta intressant så kan Ni höra av Er för vi har även tagit fram en större samling referat som rör Miljöbrott begångna efter aktuella rättsreglers ikraftträdande datum.
Miljöbalkens straffregler ändrades från och med den 1 januari 2007 på ett genomgripande sätt och vi fick ett rättssäkrare, mer förutsägbart och med naturvetenskapen väl harmoniserat miljöbrott. Under våren har de första rättsfallen avgjorts i enlighet med de regler som trädde ikraft 2007. Det rör sig fortfarande endast om domar från de lägre instanserna.
Förutom tydligare straff- och sanktionsregler i miljöbalken så har även rättsutvecklingen påverkats av det förändrade synsättet på de subjektiva rekvisiten ”uppsåt” och ”oaktsamhet” som successivt fått allt större tillämpning sedan år 2005.
Förändringarna har inneburit att man inom framför allt miljöstraffrätten i väsentligt större utsträckning än tidigare kan räkna med att en gärningsman bedöms ha handlat uppsåtligt, och att en del gärningar som tidigare inte ansetts vara oaktsamma numera kan komma att anses ha skett av oaktsamhet och därför är straffbara.
Den 1 juli 2006 infördes nya företagsbotsregler i Sverige. De nya reglerna innebar på många sätt stora förändringar. Företagsbot blev nu fortsättningsvis den sanktion som i första hand kom ifråga när det gällde brott som förövats i näringsverksamhet. Maximibotens storlek höjdes från tre till 10 Mkr.
Det blev också möjligt att döma ut denna om bara ansvaret för lagöverträdelsen kunde fastställas ligga över ”verkstadsgolvet”. Liksom tidigare var det inte någon förutsättning att en och samma person, ensamt orsakat lagöverträdelsen.
Det blev nu också möjligt för en åklagare att genom ett strafföreläggande ålägga en näringsidkare en företagsbot på upp till en halv miljon kronor. Frågan behövdes sålunda inte ens tas till domstol. Lagstiftaren ansåg dessutom att åklagarna omedelbart utan närmare anvisningar eller ledningar av domstolspraxis kunde börja tillämpa dessa regler och alltså börja utfärda strafförelägganden på upp till en halv miljon kronor i företagsbot.
Eftersom det i praktiken kom att krävas mindre för att utreda om det var möjligt att utdöma en företagsbot än för att få en viss person dömd för ett brott i näringsverksamhet, var det för polis och åklagare tidsbesparande att bara utreda en viss överträdelse så långt att det gick att fastställa att det var möjligt att utdöma en företagsbot men inte ett straff för den som i praktiken var ansvarig för överträdelsen. Genom att utfärda ett strafföreläggande med en företagsbot, på upp till en halv miljon kr, istället för att vid domstol väcka talan om en företagsbot kunde åklagaren vinna ytterligare tid.
Åtalen för miljöbrott – frekvens och tendens
Under miljörättsforum 16-17/6 redogjorde Stefan Karlmark från Riksenheten för miljö och arbetsmiljömål för sina iaktagelser:
1. En iakttagelse är att det blivit vanligare att åtalet inte bara omfattar någon form av miljöbrottslighet utan också annan brottslighet.
2. En annan iakttagelse är att domstolarna är på god väg att se allvarligare på miljöbrottsligheten än tidigare vilket dels märks genom att man inte i samma utsträckning som tidigare ogillar åtalen och dels utdömer mer ingripande påföljder, främst i form av villkorlig dom och böter.
3. En tredje iakttagelse är att det blivit mycket vanligt med företagsböter och många av dessa avgörs genom ett strafföreläggande.
4. En fjärde iakttagelse är att det inte är möjligt att av den officiella statistiken utläsa antalet åtal och strafförelägganden innefattande enbart en företagsbot, vilket är mycket vanligt förekommande.
5. En femte iakttagelse är att miljöbrottet i praxis nästan regelmässigt består av endera eldningar, utsläpp av toalettavfall eller gödselprodukter och industriutsläpp, eller förvaring av mer eller mindre farliga ämnen.
Förväntad utveckling enligt Stefan Karlmark
Genom den utveckling som inleddes med det straffrättsliga direktivet i november 2008 och som fortsatte med Lissabonfördraget är det att förvänta att EU kommer att verka för effektivare och enhetligare, straffrättsliga sanktioner på miljörättens område inom hela EU.
Det råder nog enighet om att Sveriges straffskalor för miljöbrottslighet uppfyller direktivets krav, mer tveksamt är om tillämpningen gör det. Annorlunda är det givetvis när ländernas lagar har sin grund i ett EU-direktiv såsom t.ex. lagen om handel med utsläppsrätter. Det väckte ju onekligen uppseende när Billerud AB påfördes en avgift om ca 19,5 Mkr för att man missat att i tid redovisa för sina utsläppsrätter.
Det finns i detta sammanhang anledning att också nämna att det numera finns ett betydande antal avgöranden med företagsbot – och höga sådana – som avgjorts genom strafförelägganden och minst ett tiotal av dessa avser en företagsbot om 100.000 kr eller mer. Den högsta hittills uppgår till 400.000 kr och avser överskridande av begränsningsvillkor. Merparten avser annars olika utsläpp av framför allt petroleumprodukter.
Vi har därför att räkna med ett stigande antal strafförelägganden på förhållandevis höga företagsböter och innefattande såväl förverkande av ”vinsten” som skadestånd och en utveckling som i allt större utsträckning kommer att påverkas av EU. En praxis utanför domstolsvärlden kommer sannolikt att utvecklas.
Av de lagändringar som skett efter den 1 januari 2007 torde framför allt de gällande otillåtna avfallstransporter komma att relativt snart avsätta tydliga avtryck i rättspraxis. Däremot torde det dröja innan överträdelser av de regler som infördes i anledning av den europeiska kemikalielagstiftningen (REACH) ger upphov till några åtal.
Rättsfall
Utsläpp – Falu tingsrätts dom 2009-12-17 i mål B 2423-09
TR dömdes för miljöbrott bestående i att han under tiden 30 september 2007 – 3 april 2008, på sin fastighet uppsåtligen släppt ut avloppsvatten från sin septitank via en brunn och vidare till en grusbädd där viss infiltration erhölls. Därefter rann vattnet ut i ett dike.
Domstolen fortsatte: ”Vad som i detta fall talar för att brottet förtjänar ett fängelsestraff är att det skett uppsåtligt, att det pågått under en relativt lång tidsperiod och att det bakomliggande motivet synes vara ekonomiskt. Det är emellertid i målet inte visat hur stora mängder avloppsvatten som släppts ut på aktuellt sätt. Mycket talar dock för att det kan vara fråga om ansenliga mängder med tanke på normal vattenförbrukning och tömningsintervallerna av den aktuella avloppstanken. Det råder dock en osäkerhet härvidlag. Mot bakgrund därav och då det i målet inte är visat att utsläppet förorsakade omfattande miljöpåverkan eller skador på miljön i det aktuella området finner tingsrätten att straffet kan stanna vid ett högt bötesstraff.”
Han dömdes till 100 dagsböter å 190 kr.
Utsläpp – Örebro tingsrätts dom 2008-06-19 I mål B 609-08
J-ÅHÅ dömdes för miljöbrott för att han som projekt- och arbetsledare på platsen för RS AB den 25 – 26 april 2007 vid arbeten på ett stadion låtit släppa ut ca en kubikmeter vattenblandad ammoniak innehållande ca två-tre kg ammoniak. Utsläppet hade skett till en dagvattenbrunn som mynnade ut i en näraliggande bäck, vars fiskbestånd slagits ut på en sträcka av i vart fall ca 360 meter.
Han dömdes till villkorlig dom och 50 dagsböter å 280 kr. Bolaget ålades samtidigt en företagsbot vilken tingsrätten med särskilt beaktande av brottets straffvärde och den uppkomna miljöskadan skäligen bestämde till 200 000 kr.
Miljöfarlig kemikaliehantering – Helsingborgs tingsrätts dom 2010-03-22 i mål B 3729-08
Ett bolag som årligen efter ansökan erhöll dispens att i sin produktion använda metylenklori missade på grund av sjukdom att inge sin årliga dispensansökan. Bolaget kom härvid att under tiden den 1 juli 2006 till den 19 december 2007 utan att dispens blivit beviljad från Kemikalieinspektionen yrkesmässigt använda metylenklorid i produktionen.
Tingsrätten fann att brott enligt 29 kap 3 § andra stycket 2 p miljöbalken förekommit i verksamheten och att brottsligheten fick anses ha skett av oaktsamhet och fortsatte: ”Då fråga varit om en icke obetydlig tidsperiod måste det anses att det inte funnits godtagbar kontroll över verksamheten och att näringsidkaren således inte gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brottsligheten.” Bolaget ålades därför en företagsbot om 15.000 kr.
Otillåten miljöverksamhet – Ångermanlands tingsrätts 2010-03-31 i mål B 302-09
Ett bolag som bland annat bedrev entreprenadarbeten och täktverksamhet åt Vägverket ålades en företagsbot om 100.000 kr för att företrädare för bolaget, av oaktsamhet, underlåtit att för verksamheten söka erforderligt tillstånd.
Bolaget hade någon gång under tiden den 1 juli 2006 – 17 oktober 2007 påbörjat och bedrivit tillståndspliktig täktverksamhet genom att gräva upp massor i avsikt att bygga om och flytta en väg. Gropen hade dessutom grävts ner till ett djup under grundvattennivån.
Domstolen fann att det av 9 kap miljöbalken och 5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd tillsammans med bilagan till förordningen (SNI-kod 14.2-0, i de lydelser bilagan hade under den i målet aktuella tiden), att det var förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken bedriva täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord eller andra jordarter med undantag för bl.a. åtgärder som vidtas av markinnehavare för husbehov.
”Av utredningen i målet framgår att gropen grävdes på en fastighet som ägdes av Vägverket och att Lervägen tillhörde en vägförening. Vidare framgår att Lervägen inte låg på Vägverkets fastighet och att vägen måste flyttas och byggas om i anledning av det nya brobygget. Enligt tingsrättens mening är det klarlagt att det utbrutna materialet inte använts inom fastigheten för fastighetens eget behov. Det har således inte varit fråga om någon husbehovstäkt.”
Eftersom det var bolagets anställde som fattade beslut om att gräva gropen och var denna skulle grävas samt vad massorna skulle användas till fann domstolen att bolaget och inte vägverket haft rådigheten över verksamheten även om det varit en utförandeentreprenad för Vägverkets räkning.
Domstolen konstaterade att den aktuella gärningen begåtts av oaktsamhet och att det var fråga om en enstaka överträdelse och att bolaget inte heller haft någon ekonomisk vinning av brottet. Gärningen hade vidare haft en begränsad omfattning. Vissa miljörisker hade dock förelegat i och med att grundvatten hade bilagts. Vid en samlad bedömning fann tingsrätten skäligt bestämma företagsboten till 100 000 kr.
Överskridande av tillståndsvillkor – Malmö tingsrätts dom 2008-12-04 i mål B 5306-08
Ett oljebolag överskred uppsåtligen för verksamheten gällande villkor genom att under år 2006 hantera 457 693 kubikmeter klass-1 produkter mot tillåtna 450 000 kubikmeter samt 403 423 kubikmeter klass-3 produkter mot tillåtna 400 000 kubikmeter per år.
HS som var chef för Fuel Logistics inom bolaget och ansvarig för att bolaget höll sig till gällande villkor dömdes till 50 dagsböter å 700 kr. Bolaget ålades samtidigt en företagsbot om 300 000 kronor.
Noteras bör att villkoren i företagets tillstånd endast överskreds med drygt 1 %.
Import av kemikalier – Ystad tingsrätts dom 2009-10-15 i mål nr B 1159-09
Till Kemikalieinspektionens produktregister ska anmälas de kemiska produkter som kan hänföras till bilagan till förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer, och som tillverkas eller förs in till Sverige i mängder över 100 kg per år. När ett företag ska bedriva verksamhet som innebär att någon sådan kemisk produkt förs in till Sverige ska företaget således först göra en verksamhetsanmälan till Kemikalieinspektionen (KemI) och därefter en produktanmälan till det produktregister som förs av KemI.
Den 28 januari 2008 lämnade Tullverket över en lista på de kemiska produkter Canadian Oil importerat från länder utanför EU under åren 2004-2007. Av listan framgår att Canadian Oil importerat smörjolja (varukod 2710 19) till Sverige. Även rapport över Canadian Oil:s införsel av kemiska produkter år 2006-2008 framgår att bolaget fört in 774 070 kg kemiska produkter år 2006, 651 825 kg år 2007 och 227 755 kg under första delen av år 2008.
Företaget som inte anmält dessa till Kemikalieinspektionens produktregister ådömdes en företagsbot om 200 000 kr. Bolagets företrädare dömdes samtidigt till 40 dagsböter å 560 kr. Företagsbotens storlek motiverades på följande sätt: ”När företagsbotens storlek bestäms ska, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till att brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Vid bestämmande av företagsbot i det nu aktuella fallet ska beaktas som försvårande att det rör sig om flera uteblivna produktanmälningar. Vidare ska beaktas att Canadian Oil inte vidtagit åtgärder för att förebygga fortsatt brottslighet trots att bolaget vid ett tillfälle ålagts att betala vite och vid två tillfållen ålagt att betala miljösanktionsavgift på grund av underlåtenhet att rapportera till produktregistret. En utgångspunkt för bestämmandet av företagsbot måste även vara att det ska utgöra ett incitament att inte fortsätta begå brott. Företagsboten bör därför bestämmas till ett belopp som klart överstiger det samlade belopp bolaget tidigare ålagts att betala i vite och miljösanktionsavgift.”
Hör gärna av Er om Ni vill att vi ska maila ut en större samling av referat från nyligen avgjorda rättsfall på miljörättens område.
Vid frågor eller för mer information, kontakta Altea AB