EU-förordningen om ekodesign för hållbara produkter (ESPR)

EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter (Ecodesign for Sustainable Products Regulation, ESPR) är ett centralt styrmedel i unionens omställning till en cirkulär ekonomi. Syftet är att systematiskt förbättra produkters miljöprestanda genom hela livscykeln – från designfas till avfallshantering.

Förordningen är horisontell och teknikneutral. Den omfattar i princip alla fysiska produkter som släpps ut på EU-marknaden, oberoende av om tillverkningen sker inom eller utanför unionen och oavsett företagets storlek. Endast ett begränsat antal produktkategorier är undantagna, däribland livsmedel, läkemedel och vissa fordon.

Förordning (EU) 2024/1781 trädde i kraft den 18 juli 2024 och ersätter successivt det tidigare ekodesigndirektivet (2009/125/EG). Till skillnad från direktivet är ESPR direkt tillämplig i medlemsstaterna. Övergångsbestämmelser reglerar avvecklingen av det äldre regelverket.

Ramlagstiftning med successiv konkretisering
ESPR är konstruerad som en ramförordning. Den fastställer de materiella och proceduriella ramar inom vilka kommissionen får anta bindande ekodesignkrav genom delegerade akter.

Själva förordningen innehåller alltså inte detaljerade produktkrav. I stället preciseras dessa stegvis i produktspecifika eller horisontella delegerade akter, framtagna enligt en flerårig arbetsplan. Samtliga krav som beslutas i dessa akter blir obligatoriska för produkter som släpps ut på EU-marknaden.

Innehållet i ekodesignkraven
Ekodesignkraven kan delas in i två huvudkategorier:

1. Prestandakrav
   Dessa avser produktens tekniska och funktionella egenskaper. Exempel på reglerbara parametrar är:

• hållbarhet och livslängd
• reparerbarhet och uppgraderingsbarhet
• återanvändbarhet och återvinningsbarhet
• energieffektivitet och resurseffektivitet
• förekomst av farliga ämnen

2. Informationskrav
Dessa avser vilken information som ska tillhandahållas om produkten, exempelvis om materialinnehåll, miljöprestanda eller reparationsmöjligheter.

De delegerade akterna kan vara:

• Produktspecifika, med krav riktade mot en viss produktkategori, eller
• Horisontella, där en viss egenskap regleras för flera olika produktgrupper.

Digitalt produktpass och kompletterande åtgärder
En nyckelkomponent i regelverket är införandet av ett digitalt produktpass (Digital Product Passport, DPP). Det digitala produktpasset ska samla strukturerad och standardiserad information om produktens sammansättning, prestanda och hållbarhetsrelaterade egenskaper. Syftet är att stärka transparensen i värdekedjan och underlätta reparation, återanvändning och återvinning.

Utöver möjligheten att ställa ekodesignkrav innehåller förordningen även bestämmelser om:

• informationsstrukturering via det digitala produktpasset,
• rapporteringsskyldighet och potentiella förbud mot destruktion av osålda konsumentvaror,
• möjligheten att införa krav inom offentlig grön upphandling, samt
• utveckling av en särskild ESPR-märkning med prestandaklasser, jämförbar med energimärkningen.

Arbetsplanen 2025–2030
Förordningen ålägger kommissionen att anta och uppdatera fleråriga arbetsplaner för att skapa förutsebarhet och transparens kring kommande regleringar.

I april 2025 presenterades den första arbetsplanen för perioden 2025–2030 (med översyn 2028). Planen prioriterar ett antal produktgrupper och horisontella åtgärder.

Den första delegerade akten som omfattar ett obligatoriskt digitalt produktpass beräknas antas i början av 2026. Kraven förväntas börja tillämpas 18 månader senare, vilket innebär mitten av 2027.

Under perioden 2025–2030 avser kommissionen att anta delegerade akter för:

• fyra grupper av slutprodukter,
• två grupper av intermediära produkter, samt
• två horisontella krav.

Exakta tidpunkter för respektive produktkategori anges i arbetsplanen och kan komma att justeras vid den planerade översynen 2028. Beräknat årtal för antagande för respektive produktgrupp:
Järn och stål – 2026
Textil/kläder – 2027
Däck – 2027
Aluminium – 2027
Reparerbarhet – 2027
Möbler – 2028
Madrasser – 2029
Återvinningsbarhet och återvunnet material för elektrisk och elektronisk utrustning – 2029

För produktgrupperna textil/kläder, järn och stål och däck samt den tvärgående åtgärden reparerbarhet har förberedande studier påbörjats:
Studie avseende textil/kläder finner Ni här.
Studie avseende järn och stål finner Ni här.
Studie avseende däck finner Ni här.
Studie avseende tvärgående åtgärder för reparerbarhet finner Ni här.

Energirelaterade produkter
Energirelaterade produkter kommer framöver att omfattas av reglering enligt ekodesignförordningen (ESPR), inklusive de produktkategorier som redan regleras enligt det tidigare ekodesigndirektivet (2009/125/EG).

De produktförordningar som har antagits med stöd av ekodesigndirektivet fortsätter att gälla. Pågående översyner och framtagande av nya produktkrav inom ramen för direktivet fullföljs enligt det regelverket, även efter att ESPR har trätt i kraft. På sikt kommer dock regleringen att konsolideras under den nya förordningen.

Digitala produktpass (DPP)
ESPR inför ett system med digitala produktpass som ett strukturerat sätt att tillhandahålla den information som krävs enligt ekodesignkravens informationsbestämmelser.

Ett digitalt produktpass krävs för de produktgrupper som omfattas av en delegerad akt där sådant krav uttryckligen anges. I förordningen fastställs vilka ekonomiska aktörer som är ansvariga för att tillhandahålla produktpasset:

• Tillverkaren, om produkten tillverkas inom EU
• Importören, om produkten tillverkas utanför EU

Produktpasset ska vara digitalt tillgängligt i ett standardiserat format som fastställs av kommissionen. Om det anges i den delegerade akten ska produkten förses med en tydligt synlig etikett med QR-kod som länkar till produktpasset. Motsvarande information ska även vara tillgänglig vid distansförsäljning.

Innehåll och funktion
Produktpasset ska innehålla information om de tillämpliga ekodesignkraven och följa produkten genom hela dess livscykel. Vilken information som ska ingå, samt vilka aktörer som ska ha tillgång till olika delar av informationen, specificeras i respektive produktspecifik delegerad akt.

Kommissionen ska dessutom inrätta en central webbportal som möjliggör sökning och jämförelse av uppgifter i produktpassen. Tullmyndigheter ges en roll i systemet genom att kontrollera att produktpasskrav uppfylls vid import.

Syftet med det digitala produktpasset är att:

• öka spårbarheten i värdekedjan,
• förbättra informationsflödet mellan ekonomiska aktörer,
• underlätta reparation, återanvändning och materialåtervinning, samt
• stärka förutsättningarna för en cirkulär ekonomi genom ökad transparens kring produkters hållbarhetsdata.

Osålda konsumentprodukter
Ett betydande antal konsumentprodukter förstörs årligen utan att nå slutanvändare. Det kan röra sig om lagerhållna varor som aldrig saluförts eller returnerade produkter. Att producera och transportera varor som därefter kasseras utan användning innebär resursineffektivitet och onödig miljö- och klimatpåverkan.

ESPR innehåller därför särskilda bestämmelser som syftar till att motverka destruktion av osålda konsumentprodukter.

I förordningen definieras förstörelse som att avsiktligt skada eller kassera en produkt som avfall, med undantag för åtgärder som förberedelse för återanvändning, rekonditionering eller återtillverkning.

Regelverket består av två delar:

• Informationskrav avseende all destruktion av osålda konsumentprodukter
• Ett uttryckligt förbud mot destruktion av vissa produktkategorier

Informationskrav vid destruktion
Stora och medelstora företag som förstör osålda konsumentprodukter ska årligen offentliggöra information om detta på sin webbplats.

För stora företag ska rapporteringen första gången omfatta det första hela räkenskapsår som infaller efter förordningens ikraftträdande den 18 juli 2024.

För medelstora företag börjar kravet gälla från och med den 19 juli 2030.

Mikro- och små företag är undantagna.

Rapporteringen ska innehålla:

• vilka typer av produkter som har destruerats,
• volymer eller kvantiteter,
• skälen till destruktionen, samt
• vilka åtgärder som har vidtagits för att förebygga framtida destruktion.

Förbud mot att förstöra vissa osålda produkter
Från och med den 19 juli 2026 är det förbjudet för stora företag att förstöra osålda konsumentprodukter som utgörs av kläder, textila accessoarer, och skor.

För medelstora företag träder förbudet i kraft den 19 juli 2030.

Mikro- och små företag omfattas inte av förbudet.

Kommissionen har befogenhet att genom delegerade akter:

• utvidga förbudet till fler produktkategorier, samt
• fastställa undantag från förbudet, exempelvis av hälso-, hygien- eller säkerhetsskäl.

I februari 2026 antogs en delegerad akt som specificerar sådana undantag.

För övriga konsumentprodukter gäller i nuläget endast rapporteringsskyldighet, inte ett generellt förbud.

Ämnen som inger betänkligheter
Ekodesignkraven kan även omfatta reglering av så kallade ”ämnen som inger betänkligheter” (substances of concern).

Detta inkluderar bland annat:

• farliga kemiska ämnen,
• ämnen som försvårar återvinning, samt
• andra miljö- och hälsofarliga ämneskategorier.

Syftet är att minska negativa effekter på miljö och hälsa samt att förbättra materialcirkulation och resurseffektivitet.
Informationen kommer från Naturvårdsverket.

Här finner Ni EUs arbetsplan.

Här finner Ni förordningen.

Här finner Ni mer information om farliga ämnen enligt ESPR.

Informationen kommer från Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.

För frågor eller information, kontakta Altea AB.